Blodsrum

l4

l1

l3

l2

Det är torsdag eller kanske fredag. Vi går till parken och löven ligger i blöta högar, torra högar, i ett täcke över marken med hålrum under sig. Lo springer runt och fram och tillbaka, ramlar ibland, reser sig upp, skrattar, vänder ansiktet mot himlen och himlen: ljust blå, en nyans som inte riktigt vill någonting. Jag försöker fotografera henne och det är som att försöka fånga ett stjärnfall i sina kupade, dödliga händer. Att med ett mjukt blad skära ut skärvor av tid ur en diamant.

En snö som aldrig faller, och så spåren i denna snö: så tänker jag nu. Nedsänkta, upprivna. Jag krafsar med naglarna över skaren, kan liksom inte komma åt det pudriga som finns där under: min bror i vitt ljus med tjocka strängar av snor fastfrusna i ansiktet, Los halvknutna och sovande händer, en doft av barr som darrar genom uppvärmda rum, clementinskal under sängen, hur olika temperaturer möts i hud, hur hud möts, att iklädd nattlinne bli utelåst. Minnena välter in i sig själva och faller ihop, blir onåbara för mig. Det går inte att författa. Och sedan går det inte att uttala detta oförfattade.

Vi köper glögg, i alla fall, hänger julstjärnor i våra fönster och det spricker upp, men bildligt. Jag pratar med Lo på natten när hon sover, lägger mina händer över hennes rygg och låter dem vila där tills hon drar sig undan. Sedan: ljudet av Davids rörelser, ljudet av Davids tankar. Vi pratar om rum som finns inuti en på ett köttsligt sätt, liksom nedärvda, och hur man gör för att orka vila i dessa blodsrum. Och hur man hittar dit. En ljummen vind letar sig in i lederna och härjar sedan runt där.

 

READ MORE


Dark waters
Diary
January 11 2017
Kajsa
The perfect tree
Diary
December 14 2016
Kajsa
samla
Diary
January 17 2017
Lotta