Utdrag

DSC_8961

DSC_2683

Ett av mina tydligaste minnen från resorna genom Europa med F, utspelar sig på en parkeringsplats någonstans utanför Köln. Jag sitter hukad bakom en lastbil med trosorna uppspända som en tavelduk mellan anklarna, när jag på håll ser Stig Larsson kliva ut ur förarsätet på en Citroën. Ur ett tillknycklat paket tar han upp en cigarett och placerar den i munnen. Sedan blir han stående. Det är augusti, tidig morgon ännu. Västerut där skogen tar vid dröjer sig natten kvar i disiga sjok kring stammarna. Då och då hörs ljudet av någon bil som åker förbi på motorvägen, annars är det helt stilla. Jag är för tidpunkten ganska illa klädd, i en tunn klänning som dessutom är fläckig av det fett jag avlägsnade från fingrarna föregående kväll efter att ha ätit en sockerbulle, min kropp darrar i den milda kylan och urin stänker upp på underbenen. Ofrivilligt föreställer jag mig hur jag blir upptäckt, och av alla känslor den möjligheten väcker till liv inuti mig är olusten inför att ingen ska nedteckna det här ögonblicket den som drabbar mig allra hårdast.

När jag senare den dagen berättar om händelsen för F börjar hon skratta. Våta smulor av det kex hon tuggar på faller över bordet där mina händer ligger uppslagna som två vita fält på en karta. Jag vet inte varför jag sitter på det sättet. Jag känner att jag inte längre tillhör mig. F hakar fast sin blick i min. Rester av spe skälver genom henne. »Stig Larsson är död.«

Ibland när jag inte har »avbildat« mig själv på länge (jag skriver avbildat på det sättet, med det förbehåll som ryms i och inom en uppsättning citationstecken, eftersom jag inte vet vilken relation kopian har till sin förlaga; kanske är det något helt annat jag sysslar med; dissektion, omgestaltning, taxidermi) glömmer jag bort vem jag är. Det är som att vakna in i en ljuslös natt och märka att höger arm har domnat bort, men ändå tydligt känna tyngden av den. Så stark är upplevelsen av frånvaro. Då hjälper det inte heller att läsa ett gammalt utdrag ur en journal eller titta på ett foto från förr, eftersom den sortens betraktande alltid innefattar minnet av den textens eller den bildens själva tillblivelse. Minnet, i sin tur, vrids ur led varje gång det återkallas. Förblir sedan så: ett utdrag ur en dåres anteckningar.

 

READ MORE


Blodsrum
Diary
December 10 2016
Johanna
Letters to the sea
Diary
December 21 2016
Johanna
Ull, nylon
Diary
December 14 2016
Johanna