ved

länge väntade jag på att detta att vara vid liv skulle drabba mig. jag gick på begravningar, grät hejdlöst och sen återhållsamt, sen hejdlöst, medan jag gick igenom den strikt standardiserade processen av att organisera ett bortforslande av människokött. min katt dog, hon var benig som en liten fågel och den allra första stora lyckan i mitt nya vuxenliv men plötsligt satt jag där med bara en kropp, en liten tunn och helt mjuk kropp, i händerna, innan jag tog den i en vit låda och grävde ner hela alltet under ett äppelträd, staplade stenar ovanpå av rent praktiska skäl – räven, hundarna. jag klättrade upp på ett berg, förbi trädgränsen, över de klara fjällbäckarna, upp i ett molnigt antiklimax och sen ner igen. jag körde bil i 130 kilometer i timmen med vänster fot avklädd och hängande ut genom den nedvevade rutan. och sen slutade jag. jag känner nu hur händerna blir äldre och huden grövre och tunnare på samma gång, den öppnar sig när jag lägger in ved i pannan och mitt faktiska arbete gör mitt hus varmt och sotfläckarna går inte bort med annat än olja så de får sitta kvar. jag går ut och i snön ligger nyss fällda träd som ska få grenarna avsågade och staplas till väggar av årsringar och fylla luften med den tunga doften av sav. sen är de i mina händer, sen sot, aska, värme och inget mer.

 

READ MORE


Den första dagen
Diary
December 13 2016
Johanna
Dark waters
Diary
January 11 2017
Kajsa
SPILL
Diary
December 9 2016
Lotta